Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, nog talar du som en bracka, men du har
ändå inte rätt, sade Ester Henning.
— Herregud, jag vet visst att det är en
missklädsam attityd av mig, men jag tänker på rörelsens
framtid, sade Jane Horneman litet stött.
Ester Hennings ögon började flamma.
— Vi älskar alla vår sak, sade hon, ja, du också
det måtte jag väl veta. Men skall vi då ha så litet
förtroende till den, att vi tror den ramlar, om
sådant folk som Adrian och hennes likar
undandrar den sitt värdefulla stöd? Adrian, som
egentligen blott önskar rösträtt av personligt högmod,
medan alla de, som verkligen korsfäst sin själ för
rösträtten, gärna skulle avstå från den för sin
personliga del, om de därmed kunde tillförsäkra den
åt dem av sina systrar, som behöver den bättre.
— Mycket bra, sade Anna Gylling lågt. Det
såg ut, som om hon menat allvar.
— En rörelse, sade Ester Henning, vars hjärta
var fullt, en rörelse, som vaknat i de kvinnors
hjärtan, som var de starkaste och största på sin
tid, och som sedan burits fram av tiden som på en
vågkam — beroende av konvenansens godtycke,
Adrians godtycke, det är ju groteskt.
— Du sade ju själv, att den burits just av de
starkaste och största kvinnorna, inföll Kerstin, som
inte tagit parti i saken ännu, men som aldrig kunde
låta bli att märka ord, alltså menar du väl, att det
inte är likgiltigt, vilka kvinnor som nu bär upp
deras mantel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
