Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ester Henning har rätt, sade nu plötsligt
Kerstin Vallmark, som funderat skarpt, en blick på
historien visar detta. Och jag förmodar att vi lätt
skall kunna få Cecilia vald, om vi föresätter oss.
Svårare saker har vi ju åstadkommit tillsammans.
Jane Horneman, som jag skall tala med senare, får
för sitt samvetes skull vara passiv.
Morgonen innan årsmötet skulle äga rum låg
Pennskaftet i sin säng och log nyvaken med öppna
ögon mot ljusstrimman från fönstret, som bådade
en ny dag av lycka, denna lycka, som var henne
dyrbar som ett barn, vid vars sjuksäng man vakat.
Dicks portar stodo åter öppna, och återseendet
hade varit så enkelt, så fattigt på ord, så rikt på
glädje, som det först kan bli, då man riktigt håller
av. Vad de skämtat över Cecilia, som glort sig så
onödiga sorger, Pennskaftet hade redan alldeles
glömt alla de underliga tankar, som jagats bort av
det första egenhändiga budskapet från Dick.
— Vilken värld, tänkte hon, Dick — — — och
det hände saker — — — prinsessan Charlotte
hade rest ifrån sin ärkehertig, och i morgon skulle
man stuka fröken Adrian!
Hon ryckte till för en häftig ringning på sin
dörr, låg stilla, fick en ringning till, sprang
upp med den skräck, som finns så nära dem, som
nyss genomgått en smärta, och skaffade sig genom
brevlådsklaffen i dörren visshet om att hon kunde
öppna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
