Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa efter mig, men det gjorde han inte, han
telefonerade förstås sedan till telegrambyrån, och nu
går det ut över världen.
Pennskaftet stirrade liksom förstenad en lång
stund.
— Tack skall du ha, Klara, som kom hit, nu
har du gjort mig en tjänst, som är mycket större
än du anar. Du kan inte tro, vilken förtjusande
artikel jag skall göra av det här, men du är så
god och håller dig inne i dag, du skall få mat och
all vad du vill i dag, och jag skall telefonera till
hushållsskolan att du är sjuk. Nu måste jag upp.
Hon satt redan och dinglade med benen över
sängkanten och händerna knäppta för den gode
journalistens bön, då hon förvånade Klara med att
plötsligt suckande krypa ner igen och dra upp täcket
över axlarna.
— Nej, sade hon, det får tusan göra och inte
jag. Jag känner henne inte så mycket, och jag
skulle aldrig rymma från Dick, men Dick är heller
ingen hertig han. Och hon sitter väl just nu gömd
nånstans, som en fågel, som spåras av hundarna.
Låt dem komma hit och jaga henne, låt dem
komma på villospår — — — jag går miste om
äran, och Gud skall veta, att det är hårt, men hon
är ju ändå ett kvinns!
Klara kom ihåg att detta: »hon är ju ändå ett
kvinns», var den enda förklaring Pennskaftet ansett
sig behöva ge över sin hjälpsamhet mot henne
själv, och hon fick tårarna i ögonen borta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
