Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda, är lämpligare att inta en ledarplats än den,
som satt in sitt hela liv på rörelsen och gjort
ett gott arbete, men som icke håller konvenansens
mått, då måste ens själ även resa sig och säga:
Nu är det nog.
Medan mötet knagglade framåt, och ordföranden
hade all möda att få några beslut ur det
förströdda auditoriet, som väntade på att få höra
resultatet av rösträkningen, satt Cecilia, till synes
oberörd, och upprepade för sig själv dessa samma
ord: — Nu är det nog. Hennes liv var för
alltid brustet, men därmed fick det också vara
nog. De döda skulle icke stå upp, ungdom, hopp,
oskuld och modersdrömmar, de skulle alla ligga
kvar i sin stora gemensamma grav, men det finge
vara nog med botgöring, blygsel och förnedring,
nog, nog, nog!
Cecilia valdes med överväldigande majoritet, och
när mötet var över omringades hon av sina vänner,
till vilka fru Horneman nu med någon tvekan också
slöt sig.
Hon tog emot lyckönskningarna och smålog mot
alla; vad hon känt, då hela hennes förflutna liv för
ett ögonblick skymtat för församlingen, frågade
ingen, och ingen fick heller veta.
Hon förstod, att kamraterna skulle fira segern
på någon restaurang, och att de gärna velat få
henne med, om hon haft lust, men hon gick rakt
hem med Kristin, som suttit i ett hörn av
möteslokalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
