Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samla några unga flickor, som man tänkte ta till,
när hösten kom, och man emotsåg dem med glädje,
blandad med något som liknade vemod, väl dolt
djupast inne i hjärtat.
En dag samlade Cecilia dem alla till middag,
ställde plötsligt fram Pennskaftet mitt ibland dem
tvang det att berätta, att nu skulle det gifta sig.
Det borde icke ha varit någon hemlighet, eftersom
det redan lyst en gång i kyrkan, men det hade
icke fallit någon in att fästa sig vid vilka
ceremonier en viss Barbro Magnus underkastade sig,
så snart som det inte uttryckligen gällde
Pennskaftet.
Flickan var själv för generad för att kunna ge
akt på vad intryck underrättelsen gjorde på var
och en särskild medlem av Dragarlaget, men
Cecilia, som såg bättre efter, lade med ett leende
av stolthet och belåtenhet märke till det
betecknande faktum, att där var kanske blott en enda av
dem, som icke blev förvånad, men ingen enda,
som icke blev glad.
Mest överraskad var kanske Kerstin Vallmark,
trots det att höstens händelser lärt henne, att icke
allt var så enkelt, som hon hittills föreställt sig.
— Jag får svälja en hel vecka, innan jag kan få
det här i mig, sade hon. Nej, Pennskaft, skall du
verkligen gå ifrån oss?
— Tvärtom, sade Pennskaftet, som stred med
sin längtan att omtala för Kerstin, att »din bror»
och den omtalade arkitekten voro identiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
