Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, suckade Kristin och såg ömkande ner på den
lilla nakna vita grodan i duschbaljan.
— Det gör för resten detsamma, om jag lär mig
mera, fortsatte grodan, för i mitt hus — Kristin
skrattade och narrade grodan själv att i all sin
värdighet dra på munnen — i mitt hus skall aldrig
förekomma någon vardagsmat. Bort med
husmanskosten! skall bli mitt valspråk.
— Kära fröken, hon kunde vara glad, om hon
kunde bjuda på husmanskost alla gånger, sade
Kristin högtidligt. Tänk på hur det gick med
flickan, som trampade på brödet.
Och hon gav flickan en sådan kalldusch, att ett
vrålande från patienten väckte Cecilia ur hennes
tankar.
— Men barn då, vad gör ni där inne?
— Jag lär mig hushåll, kved Pennskaftet.
Några minuter senare låg hon i sin säng,
hårdhänt omstoppad ända upp till näsan av Kristin,
som nu snöt sig högljutt ute i köket.
Cecilia kom in för att säga god natt. Pennskaftet
såg, att hon hade gråtit, ehuru hon log med
svidande ögon. Hon kom fram och satte sig på
flickans sängkant.
— Det är sista gången Pennskaftet är hos mig
så här i all enkelhet, började hon.
Pennskaftet protesterade livligt: — Du gör mig
hemsk i hågen, när du säger så där, Cecilia.
— Jo, Pennskaftets dagar är räknade, du kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
