Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erfarenhetens röst, skaldestycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Änn är du lycklig, känslans unge son!
Du följer hjertats drift och är bedragen,
Du skådar verlden ännu långt ifrån
Och glömmer smärtans Nu för morgondagen.
Du leker fram på tidens lugna elf
Och hör ej ilningen som redan hviner,
Ser menskligheten menlös som dig sjelf
Och hennes hämd – i Mausoléns ruiner.
Du tror hvar hand som räckes är en väns
Och för en vän du villigt öppnar famnen;
Du tror en börjad plåga vid sin gräns,
Och stormen medlet för att hinna hamnen.
Jag ägde äfven denna ljufva frid,
Af smärtans tyngd jag kände ej förmågan;
Jag trodde sorgen skulle ha sin tid
Och vanskligheten sträcka sig till plågan.
Jag såg att lifvets bana törnig var,
Såg ingen morgon genom töknet dagas;
Men tänkte: äfven törnet rosor har
Och af orkanen molnena förjagas.
Jag hörde dygdens hviskning i min själ:
"Af nyttan blott är lifvets dag förskönad;
"Hvar stund som mödan från din hvila stjäl
Skall – när dess frukter röjas – bli belönad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
