Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idealen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De drömda väsen, som jag vördat,
Ett hatadt ljus förjagat har,
Och mitt förnuft med grymhet mördat
Hvad fordom så gudomligt var.
Som konstnärn, [1] hänförd af sin låga
I sina armar stenen slöt,
Tills känslans lifvande förmåga
I sjelfva marmorn känsla göt:
Så ungdomens och skaldens yra
Intill Naturen tryckte mig,
Tills lifvet, väckt af sångmöns lyra,
I hennes ådror röjde sig.
Och delande den eld mig brände
Den stumma talte med sin vän,
Förstod de rörelser jag kände
Och gaf min kärlekskyss igen
Då blef det sång af källans susning,
Och plantan lifvets känsla njöt,
Och genom bildningens förkjusning
Dess kraft i stela massan flöt.
Ny var den skapelse som höjdes
Vid tankens allmaktslika bud:
Der lefde allt, och lifvet röjdes
I bilder, rörelser och ljud;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
