| 35 |
(efter RAHBEK.)
Barndoms fröjd, lik barndoms smärta,
O hur hastigt flyktar den!
Likväl trängtar barnets hjerta
till en lika-årig vän.
Tom är glädjen, odelt njuten;
bitter tåren, ensamt gjuten;
Lifvet öde utan vän.
Andra nöjen, andra plågor
rycka till sig Ynglingen;
Lidandet af hjertats lågor
lindras, deladt af en vän;
och den älskade bör äga
någon att sin lycka säga,
om han rätt skall njuta den.
Lätt är sorgen för de unga
mot den lott som förestår;
Dagens hetta, dagens tunga
kännas först i Manna-år.
Men hvad motgång, hvilken smärta
trycker ned den Mannens hjerta
vid hvars sida vänskap går?
| 36 |
Tungt på Gubbens hjessa sänkes
åldrens snö att böja den;
Men af vänskap också skänkes
honom eld och mod igen.
I en krets af gamla Vänner
han, af fordna nöjen, känner
fordna tiders sällhet än.
Du som ljuft vår Barndom leder,
Du som muntrar unga bröst,
Du vår raska mandoms heder,
blif vår svaga ålders tröst!
och när glädjens luftslott falla,
Vänskap! kom att återkalla
minnets Vår åt lifvets Höst.
