Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Jag blef allvarsamt stämd; dock i stora epoker
i lifvet, der jag sjelf alldeles intet kan uträtta, har
jag Turkens fasta tro på den styrande försynen, jag
vet, att det sker hvad som skall ske. - Här vände
sig mina tankar fill mina älsklingar i hemmet, de
ljufvaste ljusbilder uppstego i min själ.
Det vardt afton, luften var klar och blå, må-
nen lyste, det yav så stilla, aldeles som på en skön
höstafton i Danmark. Muantua låg framför 055:
Mantua, sade man och jag var dock helt och bhål-
let i Danmark , och det icke blott i tankarne utan
i omgifningen. Jag såg en stor klar insjö, och den
syntes i månljuset omgilven af skog, som försvann
i sin egen blåhet. Den stora Lombarder slätten,
denna sjö och skogarna, som egenteligen icke vo-
ro, men sybptes vara till, förde mig plötsligt till
hemmet, och då kom det tårar i mina ögon; källa
det ej hemsjuka — ty jag var hemma.
Man säger, att sorgen sätter sig bak på man-
nens häst och rider med honom, jag tror det, men
minnet, vet jag, gör detsamma, och det sitter bättre
ast! Minnet red ranka på mitt knä och lutade sitt
hufvud till mitt hjerta.
"Minnes du,” sjöng det, ”de stora, lugna sjö-
ar, omkransade af doftande bokskogar! Minnes du
den lilla stigen mellan vilda rosor; och höga orm-
bunkar; aftonsolens strålar spela mellan trädens gre-
nar och bladen äro liksom illuminerade. Der lig-
ger vid sjön en gammal riddarborg med sina run-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
