Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
gel af melancholi, nej, jag tror det kunde kallas
ett djupt lugn, det var som om sömnens ande ha=
de sitt rike dernere; det var en hyila, en frid, som
nästan förhöjdes af flodens sakta sorlande i djupet.
Vägen slingrade sig kring berget, der jag gick,
och snart såg jag ingen vägn mer, ingen menniska,
jag såg blott den djupa dalen, jag var ensam, all-
deles ensam.
Det blef natt; ’stjernorna tändes; de glänsa
mera starkt hos: oss en klar vinternatt, men här i
bergen är luftrymden långt högre; dess afllägsna
hvali var genomskinligt, som om ett nytt oerhördt
rum begynte bakom detsamma.
Snart skimrade: mellan fjällen en ljusstråle,
den kom från ett värdshus deroppe. I den öppna
hvalfgången brände lampan framför: madonnabilden. -
Uppassaren, i hvitt förkläde och sammetströja, mot-
tog oss; vi fingo plats i en stor:sal, hvars hvitgråa
väggar prunkade med namn och inskrifter på alla
Europeiska språk. Men här var kallt och ödsligt.
Stora risknippor kastades på elden i kaminen, de
blossade med en klar flamma och inbjödo oss att
sluta en krets omkring den. En hvar i vårt lilla
sällskap hade: något att berätta, särdeles om den
asista flodöfversvämningen,
Efter att hafva förtärdt, den rykandé aflton-
måltiden, sökte vi upp våra rum; mitt låg. något
fsides, det var stort och ödsligt, sängen var lika
bred, som lång; vigvattensfatet stod vid hufvud-
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
