Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
mig, tänkte han; men jag vill blifva ihjälslagen,
jag vill dö, så kommer jag till Jesus och Madon-
nan!” och han gick hem glad att blifva slagen
ihjäl.
Dörren var stängd; han kunde ej räcka upp
till portklappen, och ingen fanns på gatan, men
en sten låg lös, och med den dundrade han på.
Hvem är det, frågade man derinne; ”Det är jag,”
sade han, ”Bellissima är borta, öppna och slån mig
sen ihjäll” Der blef en förskräckelse, i synnerhet
hos madamen för den stackars Bellissima; ty hon
såg genast efter på väggen, der hundens plagg
plägade hänga, att det lilla fårskinnet var qvar:
”Bellissima på vakten,” ropade hon helt högt.
”Du elaka barn, hur har du fått henne ut? hon
fryser ibjäl det fina kräket bland de grofva solda-
terne!” Mannen måste genast begifva sig ut. Hu-
strun jemrade sig och gossen gret; allt folketihela
huset kom tillsammans, målaren också, han tog
gossen mellan sina knän och gjorde honom frågor,
och i osammanhängande berättelser fick han hela hi-
storien om metallsvinet och om galleriet. Detta var
ej lätt att förstå; målaren tröstade den lille och talar
de godt för honom hos den gamla, men hon blef
ej tillfreds, förrän mannen kom hem med Bellissima,
som hade varit ibland soldater; det blef nu en
glädje ; och målaren klappade den stackars gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
