Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
karens lille gosse, som satt henne dit. Bildersam=
lingen växte, men allt i den var blott döda ting än-
nu; då hoppade en dag Bellissima framför honom;
”stå stilla,” sade han, ”så skall du blifva vacker och
komma med bland mina taflor !” men då Bellissima
ej ville vara stilla, så måste hon. fängslas, hufvud
och svans blefvo bundna, hunden gnällde och
gjorde språng, snöret måste hårdare åtdragas, då
kom Signoran!
”Du ogudaktige pojke! det arma kräket!” var
allt hvad hon kunde; säga; hon stötte gossen i si-
dan, sparkade honom med foten och körde honom
ut ur. silt hus, honom, som var det otacksammaste
afskum, det elakaste barn! och gråtande kysste hon
sin lilla halfqväfda Bellissima.
Målaren kom i detsamma uppför trappan —
och här är vändpunkten i historien.
1834. var i Florenz en exposition i Academia
della arte; två vid hvarandra uppställda taflor sam-
lade en mängd åskådare. På den minsta taflan var
framställdt en liten munter gosse, som satt och
tecknade; till modell hade han en liten hvit, kuriöst
klippt mops, men djuret ville ej stå stilla, och var
derföre vid hufvud och svans bundet med segel-
garn; det låg sanning och lif i denna tafla, som
gjorde intryck på en hvar. Målaren var, så berät-
tade man, en ung Florentinare, som var funnen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
