Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
skulle det gå i galopp, blott jag vore inkommen,
Piskan smällde, vi rullade öfver Arno — och så
höllo vi. Det var utanföre ett kloster; några and-
lige kommo ut; en ung, blek broder af Camaldu-
lenserorden steg upp i sätet hos mig. Han var
Engelsman och kunde litet fransyska, men det var
ej tänkbart att komma i samtal med honom; han
iaste oupphörligt i sin bönbok, slog sig för brö-
stet, korsade sig och tillslöt emellanåt ögonen, så-
som om han hvarken ville hafva att göra med trä-
den, bergen eller solen, ännu mindre med en kät-
tare sådan som jag. Hvaurje folkslags, ja hvarje sekts
åtskilliga sätt att närma sig till Gud är mig heligt;
jag känner mig förlägen vid tanken derpå, att min
närvaro gör dem mindre fria i deras umgänge med
Gud; således också här vid sidan af denne, den
ifrigaste katolik jag ännu har träffat; men efterhand
då jag märkte hur han helt och hållet lefde för
sig och sina former, blef jag också fri, och då
han en gång tillslöt sin bönbok och skådade uti
naturen, min stora heliga bibel, pekade jag på dess
sköna skrift och de sentenser der kunde läsas.
Gud har ju strött aska på olivträdens gröna huf-
vuden, som ödmjukt bedjande framräcka de grå-
gröna grenarna med deras rika frukt. Vinrankor-
na höllo hvarannan fast, ehuruväl verlden hade
beröfvat dem deras tunga drufvor, och vinden nu
- J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
