Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Det blef mörkt innan vi kommo derifrån. Vä-
gen var tung och våra hästar mycket utmattade;
blott långsamt gick det framåt. Vetturinen sade,
att vägen här ej var säker, det ville säga; vi be-
höfde ej frukta för röfvare men väl för tjulvar, som
kunde: skära af koffertarna bak på vagnen. Sig-
noran grät högt.
Två och två af oss bytte nu om att gå bak-
om vagnen för att göra vakt, Det var en tung, le-
rig skogsväg, som blott svagt upplystes at vår då-
liga vagnslykta; nu gick det också uppåt en bac-
ke. Hästarna pustade; Engelsmannen brummade
och Signoran suckade ur sitt hjertas djupaste djup.
Snart uppnådde vi den lilla staden Passgonore,
somaf alla resande betraktas såsom en äkta röfvarehåla.
Två tjocka karlaktiga flickor, hvilka sågo ut som
röfvarebrudar, uppassade oss i det smutsiga värds-
huset. Vi fingo soppa, som smakade af bara salt,
ost och peppar, derpå kokt och stekt fisk, hvarje
fisk så stor som ett finger. Vinet var surt som
ättika, drufyorna mögliga och brödet stenhårdt.
Sängarna voro alla lika långa som breda och
syntes vara inrättade för fyra personer på längden
och fyra på bredden.
Utanföre strömmade regnet ned hela natten.
Då vi om morgonen skulle öfvergifva värdshuset
och stiga nedåt den smala stentrappan, som gick
lodrätt genom tvenne våningar, trampade vår väl
inpackade Engelsman i något — jag vet icke hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
