Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Då jag kom upp, hörde jag, att det fallit på
min lott att denna natt dela rum antingen med No-
bilen eller med Engelsmannen ; jag protesterade
deremot, och tog min tilllygt till den unge pre-
sten; han hade fått ett slags dufslag att sofva i, och
jag frågade honom, om jag hos honom, kunde på
några stolar få tillreda mig en säng.
”Men jag har några religiösa ceremonier,” be-
gynte han. Jag bad hönom att i detta hänseende
icke tänka på mig, jag skulle insomna på ögonblicket;
i hast fick jag nu ett par stolar satta bredvid var
andra. Presten, signoran och hennes man alla tre
hjelpte mig att släpa in sängkläderna; det blef en
förskräcklig bädd! Midt under detta arrangement
inkom” Engelsmannen blossande röd och vred för
det jag ej ville sofva ihop med honom.
”Går ni ifrån mig i detta röfvarehål?” sade
han; ”skall jag ligga och blifva mördad ensam? dör-
ren kan ej stängas! i milt rum är ett skåp med en
trappa! i rummet bredyid ligga en. munk och en
bonde; de se nedriga ut! — Skall jag ligga ensam
och blifva mördad? Ni är ingen god LR Jag
skall icke tala med er på hela resan!”
Jag tackade honom derför.
Det var en ohygglig afton; och just på den-
samma (men det visste jag naturligtvis ej då) blef
i Köpenhamn min tragedi ”Maurerpigen” uppförd
för första gången. Publiken har säkert haft trefli-
gare än författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
