Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
”Hvar är min broder?” frågade han, och i
samma ögonblick utbars broderns lik ur palatsets
port.
Det ljöd intet svar. Dödsengeln kysste den
sörjandes mund, och så var äfven han död.
Jemmer och nöd herrskade i Borghesernas ri-
ka och präktiga palats. Den bästa och kärleks-
fullaste moder vår död, hennes tre söner voro dö-
de. Det eviga Rom fällde tårar, dess sångare
sjöngo vid harpan vemodiga qväden; ett rörde mitt
hjerta, jag sjunger det om i mitt hemlands toner.
Guendalina Borghese Talbot och hennes
tre söner.
En paradisisk ros af trohet bragt
Till ’Themsens strand, planterad der i solen,
Skjöt herrligt opp; dess doft, dess skönhets makt,
Dess glans den finnes ej hos nattviolen.
Men rosen huldt med kärlek vårdas om,
Den ros, som gläder alla hjertan fromma.
Den flyttades till Tiberns flod i Rom;
En himmelsk doft spreds af dess skära blomma;
Och uppåt doften steg; en engel talar:
Den rosen ej för jordens vinter är,
I ljusets eden blomstrar blott dess like.
N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
