Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
”Santa Luzia var Guds dotter!” svarade den
andlige och suckade:
Hvilken solnedgång! Hvilket skådespel! Det
kan blott gifvas af den hand, söm i verkligheten
målar den sköna regnbågen på de lätta sväfvande
skyarna. Ljudet af en klocka från kusten ljöd ut
till oss; det klingade så melodiskt, som en döende
svans sista toner, då han nedböjer hufvudet och
på de stora utbredda vingarna sänker sig från luf-
ten ned i det blå, stilla bafvet.
XXV.
Malta,
Klockan tre om morgonen, hörde jag ankaret
falla, och viste då att vi lågo i Maltas hamn. Jag
kastade min kappa öfver mig och sprang upp på
däck. É
Det första jag såg, var den aftagande månen;
dess horn voro så smala och böjda, och lyste dock
som fullmånen i Norden. Eller kom kanhända
denna klarhet i luften, från de otaliga stjernorna?
En sådan prakt hade jag aldrig för sett, hvarken
under Italiens klara himmel, eller i sjelfva våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
