Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
hyita frun”, klingade upp till oss från fortepianot
i kajutan, och de glada skeppsgossarna hängde i
tågvirket och sjöngo: ”quel plaisir d’étre matelot!”.
Kommandopipan ljöd, matroserna gjorde sina
manövrer. Middagsklockan ringde. Då vi druc-
ko vårt kaffe, sjönk solen ned i purpur och hafvet
lyste såsonr eld.
Solen var nedgången, och stjernorna bröto fram
med en prakt, som jag ej förmår skildra. Hvilket
blixtrande! hvilken glans! Venus tindrade, som om
hon varit månen sjelf; hennes strålar kastade en
lång strimma utöfver hafvets yta, på hvilken man
endast bemärkte ett sagta böljande, likasom om haf-
vet hade stilla andats, Lågt på horizonten, öfver Afri-
kas kust, stod en stjerna skinande och röd lik en
fyr. Under denna stjerna jagade nu Beduinen på
sin vilda häst; under denna stjerna drogo karava-
nerna genom öknens glödande sand. Huru herrligt
att sitta under tältet hos Afrikas döttrar! — Stjer-
nan jagar flammor genom blodet! Jag satt vid skep-
pets reling — och såg ut öfver hafsytan; phospho-
riska ljus lyste genom vattnet, likasom ginge man
på hafvets botten med facklor, och dessa plötsligt
strålade upp genom vattnet; de kommo och för-
svunno, likasom om dessa flammor möjligen varit .
hafvets synliga andedrag.
Allaredan. klockan nio var jag i min Bytt och
somnade genast, medan skeppet oförändradt skjöt
sin fart framåt. Då jag tidigt om morgonen steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
