Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Persern i den gröna koftanen och med sin
hvita shawlturban satt ständigt ensam och lekte med
sina öronringar eller med sinsabel; ingen talade till
honom, och han icke heller till någon, men emellan-
åt spelade ett leende kring hans mun, likasom om
glada minnen hade upplifvat hans själ, eller tänkte han
måhända på hemkomsten, på det myckna, som han
hade att förtälja om länder och haf; — jag gick
förbi honom, och han fattade mig plötsligt i årmen,
sade några Persiska ord, dem jag icke förstod, men
han log, nickade och pekade på sidan af däcket;
min vänliga morgonhelsning återgäldade han med
att väcka min uppmärksamhet på tilldragelserna
inom vår lilla verld på vår fart öfver hafvet. En
liten utmattad fogel, som hade satt sig på tågvir-
ket, flaxade nu sakta ned på däcket. Den var så
trött, att den icke längre kunde lyfta vingarna. Han
fick snart en mängd åskådare, och jag blef ganska
vred på den Romerske andlige, som ville hafva ho-
nom stekt, ty ban menade, att den skulle smaka
utmärkt” delicat.
"Vär lille bevingade pilgrinr skall ej uppätas!”
sade jag; en af löjtnanterne tog honom i sitt be-
skydd och satte honom på ett segel, som var ut-
spändt såsom ett tält öfver akterdäcket, och gaf ho-
nom vatten och brödsmulor, och fogeln blef vår
gäst ända till nästa morgon, då han qvittrande flög
ifrån skeppet, likasom om han velat säga tack för
godt bemötande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
