Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftonen öfvergick det i duggregn; blåsten sönder=
slet skyarna och dref dem omkring som dimmor:.
Jag vågade mig ut. Ett par svarta familjer,
som under Turkarne hade varit slafvar, såg jag
krypa fram ur deras låga jordkulor. Hustruns he-
la påklädnad bestod i en slags släprock och ett
smutsigt linne; hon låg och öste vatten ut öfver
dörrtröskeln, medan de små svarta barnen, aflhvils
ka blott en hade en röd ylleskjorta, dansade i
gyttjan.
Som en öcken utan väg eller stig syntes hela
sträckningen från detta, det sista huset på gatan,
ut till Pentelikon och Parnesbergen. En man i
fårskinospels, med pipan i munnen, red hän öfver
heden, hustrun och den fullvuxna dottren sprungo
bakefter; hustrun bar på sin rygg ett litet barn i
en rensel; under sin ena arm bar hon en jerngry-
ta och under den andra en tom svinhud, som hon
hade haft till vinsäck. Dottern släpade på ett stort
bylte. De talade högt och gladt; mannen vände
sig gravitetiskt om och nickade, red så på raskare, i
och hustrun och dottren höllo hästen i svansen,
på det att de skulle kunna, hinna med. Allt gick i
den bästa ordning, en hvar intog, efter vanan, sin
riktiga plats.
Hvilken faflal dessa nakna berg, öfver hvilka
skyn ligger våt och tung, som om den ville störta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
