Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en lång tofs nära, med hvilken lifvets engel på
yttersta dagen skall draga dem upp ur grafven.
Först hade denne Turk cn hvit hattmössa, ofvanpå
denna åter en liten röd mössa, och åter på denna
en större mössa med silkestoffs. Jag kände mig
emellertid sjövand, men vinden var olidligt kall
såsom i Norden. Snart var kustlandet så väl i
Asien som i Europa ur sigte; raskt styrde vi emot
Marmoraön, som, storartad och pittoresk, höjde sig
upp ur det svallande hafvet. Efter middagen voro
vi under dess kuster; här gick sjön mindre starkt;
solen var i nedgåendet och upplyste den sköna ön,
dess gröna träd och hvita skinande marmorfjell.
Jag tänkte på ”tusen och en natt” och huru kallt här
än var, kände jag dock, att jag var på scenen
för dess förunderliga sagor; jag tror, att jag ej
skulle hafva förundrat mig mycket, om den lilla
terhästen med foglarna bakom örat, fått lif och
blifvit förvandlad till en stor häst, som kunde bära
mig och lilla Zuleika, och flugit med oss öfver till
Marmoraön, och om hon, när vi beträdde jorden
der mellan myrtnarna, blifvit en fullvuxen jungfru,
skön och full af behag, såsom hon nu var det som
liten, och om hon blifvit glödande såsom den sol,
som hade gjulit sina strålar i hennes svarta ögon:
men lerhästen fick icke lif och det blef ingen flygt
af! Sjön gick allt bögre och högre; jag måsteläg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
