Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ne | 495
sjösjuka kammarjungfrun satt alldeles blek, lutade
sig mot kapitenens kajuta och hviskade: ”det är
rysligt! det är alldeles som på hafvet!” men det
var icke som på hafvet, här var blott litet oro.
Rätt ansenlig, med en buskbeväxt höjd och
gröna doftande trädgårdar ut mot floden, reste sig
staden Lom-Palanka; Turkar — riktiga guldgub-
bar, efter det Turkiska ordspråket: ”att tala är silf-
ver, att tiga är guld!” sutto orörliga som dockor
och rökte sina pipor; de vyredo ej en gång hufvu-
det för att se efter oss.
Vinden susade i skeppets tågverk, böljorna
lyftade sig allt högre och högre, såsom hade de
dansat i en storm; en dylik böljdans hade jag al-
drig tänkt mig på en flod. Kammarjungfrun var
förfärligt sjösjuk; Pater Marco sjöng och försäkra-
de jungfrun, att det var väder att hålla barn-
dopi, ja, han hissade också ett segel, som han kal-
lade una Phantasia, då det efter hans mening
mera såg ut såsom något, hvilket ej gjorde egent-
ligt gagn.
Widdin, Bulgariens starkaste fästning, låg fram-
före oss med sina fem och tjugu minareter; kano-
nerna tittade ut genom skottgluggarne; ett hvim-
mel af menniskor stod på landstigningsstället; Tur-
karne lågo på tröbalkonger och drucko sitt kaffe:
soldaterna marscherade upp, på det att ingen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
