Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅ
brände och brände, han vände sig mot Södern, till
de muntra, lefnadsglada folken, men de fruktade
Kain, de vände sig ifrån honom; då kom förtviflan
i hans hjerta; han visste icke, hvart han gick; en
flod brusade under berget, der han stod, en rid-
dareborg låg der bestrålad af den sjunkande solen,
— han igenkände dess torn, dess spiror och gub-
ben, hvilken, stödd på sin gamle jägare, gick öf-
ver vindbryggan; han störtade ned för den gamles
fötter — och vid fadrens välsignelse försvann det
brinnande märket.
Våra sista gäster voro högst egendomliga, äkta
Ungerska landtjunkare; alla i brokiga jackor afljas-
rödt eller ljusblått randigt linne; alla hade de bar
hals och stort skägg; det skulle säkerligen utmärka
oskuld och kraft. De hade mössor med Ungerska
nationalfärger: grönt, gult och rödt, den ena lilla
trekantiga lappen sydd vid sidan af den andra.
Alla buro mustacher, hvilka slutade på hvardera
sidan såsom ett litet enhörnings-horn; dock ut-
märkte sig med denna prydnad i synnerhet en ung,
narraktig Jude; han hade dem så små, att de så-
go ut såsom tre hår, som voro klistrade med po-
mada: man kunde se, att han i familjen, och inför
sig sjelf, gällde för en serdeles kavaljer; han var
en riktig Ungersk lätting.
Fram på eftermiddagen uppnådde vi Mohåcz,
der vi skulle blifva till nästa morgon; slälten fram=
för denna stad har en slags berömdhet genom sla-
SEA TE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
