Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinnas, ty detta är en rot till flera af de olyckor vi
redan erfarit och kan i framtiden blifva det till ännu flera
och större. Såsom Carl Johan uppfattade Sveriges
politiska bestämmelse, består den å ena sidan uti att utöfva
ett medlarekall emellan Europas mägtigare stater, och
derigenom efter yttersta förmåga motverka deras
ömsesidiga eröfringsföretag, samt å den andra uti att använda
detta medlaresystem till beskydd af statsförbundets
smärre samhällen, i synnerhet af dem, till hvilka Sverige
står uti ett närmare förhållande. Att biträda den stora
coalitionen emot Napoleonsväldet, att medverka till
befrielsen af Tyskland, som då låg blödande under
eröfrarens fot, och att genom befrielsen af Norrige ifrån
Danmarks öfvervälde försätta de Skandinaviska staterna
i ett sådant inbördes förhållande, att deras gamla
brödratvister kunna försvinna, och möjligen i framtiden ett
tänkesätt hos dem uppkomma, som är djupt genomträngdt
af den gemensamma känslan af gemensamma interessen
och gemensamma skyldigheter, var allt något, som enligt
denna politiska åsigt, utgjorde Sveriges och dess
anförares ovillkorliga skyldighet. Att åter, sedan ej blott
Tyskland utan Europa var befriadt, hvarken hämndens
lystnad eller den vidskepliga tron på Napoleons
personliga öfverlägsenhet, kunde gifva åt det segrande och
öfvermägtiga Europa rättigheten att intränga i Frankrike,
tvinga Napoleon till afsägelse och imperativt ingripa i
denna mägtiga stats inre samhällsskick, utgör äfven en
ur denna politiska åsigt omedelbart utgående fordran.
Carl Johan var denna åsigt fullständigt trogen, och har
således hos sectatorerna af begge de emot hvarandra
häftigt stridande ytterliga meningar, som genomgripit och
förvillat betraktelsen af den sednare tidens historia,
blifvit föremål ej blott för klander, utan äfven för ytterligt
hatfull smädelse. A ena sidan har man derföre af afund
påstått, att Carl Johan till besegrande af
Napoleonsväldet gjort litet eller intet, samt å den andra med af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
