Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla, platta och utslitna phrasernas trasiga drägter,
vandra der omkring såsom hemska tankespöken, hvilka med
orakelhärmande spådomar förkunna tornets
återuppbyggande och med sina ilskna smädelsers munväder
oupphörligt förfölja alla den», som i den stora ännu
fortfarande striden varit och äro trogne mensklighetens sak.
Genom omhvälfningen den 18 Brumaire, hvilken med
rätta bör anses för den revolutionära principens andra
stora seger, öfverväldigades alldeles det nyss vaknade
nitet för utvecklingen af den nya samhällsordningen ur
rättvisans eviga rot, genom ett tänkesätt, som fritt ifrån
allt slags menniskodyrkan hyllar denna rättvisa såsom
samhällets gudomliga och nödvändiga ursprung — eller
den enda gemensamma kraftutveckling, som i vår tids
historia kan förtjena namn af republicanism. Dess
organer och förfäktare, utom två, som föllo ofter för
omedelbar förföljelse, inblandades med kejsareväldets öfriga
tjenare och förvexlas af de flesta betraktare ännu i dag
med dem. Denna förvexling, vare det sagdt i
förbigående, är en stor olycka för den historiska betraktelsen.
Ty derigenom blir å ena sidan revolutionens egen mörka
färg mildrad af en ifrån dess motståndare lånad falsk
glans, och å den andra blir denne eller republicanismen
fördunklad, så att den synes chimerisk, svag och
hycklande, hvilket den i sjelfva verket icke var. En allena
blef dock räddad, på det han måtte kunna träda fram
inför historien och säga såsom budbäraren till
Österlandens patriark: ’’alle äro de förgångne; jag är allena
öfrig att jag skulle saga dig det". — Bernadotte fortfor
äfven under kejsareväldet att vara sitt fäderneslands
trogne tjenare, och åtnjöt slutligen en lycka, som med
undantag af Dumouriez, icke föll på någon annans
lott ibland hans vapenbröder. Han fick nämligen försvara
och skydda sitt fädernesland emot en hotande invasion.
Men just denna lycka uppretade herrskarens
misstänksamhet och rivalitetskänsla, och öfver Bernadottes framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
