Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offer djupt, blifva tyranner och finna sin lust och fröjd
i förofvandet af grymhetens, förstöringens och förtryckets
brott. Men då berrskaren undgår denna fara derigenom,
att hans hjerta omhuldas af menniskokärlekens milda
genier, händer det ej sällan, atl han veknar genom denna
inflytelse och således, äfven i sjelfva farans stund, af sin
barmhertighet hindras att göra samhällsmyndighetens kraft
gällande, emot upprorets angrepp; och vi hafva i den
sednaste tidens historia, mer än ett verkligt fasaväckande
exempel på de, både tänkesättet och samhället djupt
genomgripande, förderfliga följderna af en sådan svaghet.
Carl Johan lemnade åter aldrig samhällsordningens heliga
bud ur sigte; Han kände djupt konungabestämnielsens
högre fordran och, ehuru Han utöfvade magien med
mildhet och fördragsamhet, var Han dock rättvisan trogen,
och gaf icke vika hvarken för sjelfklokhetens
stämplin-gar eller upprorets hot. Men det oaktadt älskade Han
sina medmenniskor med sannt och kraftfullt allvar. Han
fick under den sednare delen af sin lefnad erfara
oupphörliga anledningar till menniskoförakt, men Han kämpade
med denna inre fiende och bestod i pröfningen, så att
Han, så vidt menniskor kunna dömma, in i sjelfva
dödsstunden älskade sina likar med en känsla så varm och
stark, att den väl sällan i samnia grad funnits i en
åldrad herrskares hjerta. Att han af sina undersåtares
tänkesätt önskade sig kärlekens återsvar och skulle
skattat detsamma såsom en ljuf belöning, var således
naturligt; och Han erkände äfven detta öppet i sitt valspråk.
Men vann han någonsin denna belöning, hvarefter Hans
hjerta längtade? Om en betraktare af Hans lefnad skulle
säga att: "då Carl Johan till underhåll af sin själs inre
frid och lycka, af Svenskarna begärde kärlekens närande
bröd, gåfvo de honom i stället smälekens hårda och
kantiga sten," kan han åberopa särdeles många bevis för
sitt påstående. Dessa bevis äro obestridliga; och vare
det långt ifrån oss att vilja förneka eller på något sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
