Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanksamma foretag; Han hade en liflig och rik phantasi,
och denna idealiserar handlingens syftemål så, att de
skuggor och svårigheter, hviika den kalla försigtigheten
ser, försvinna derifrån; Han saknade det människoförakt,
som härdar sinnet, emot inflytelsen af människors både
pris och klander, och i våra dagar hyllar priset
egentligen öfverdådet, hvaremot klandret vanligen förföljer
försigtigheten, tålamodet och fördragsamheten, och Han hade
dessutom ett lifligt, stundom till och med häftigt
temperament. Alla dessa egenskaper, när de hos samma
person äro förenade, innehålla en stark receptivast för de
frestelser, som utgå ifrån vår tids character och
förhållanden, men om Carl Johan skulle gifvit vika för dessa,
hade Han blifvit raka motsatsen af hvad Han verkligen
var. Den vördnadsbjudande gestalt, som deremot nu står
inför våra af tacksamhet genomträngda tankar, och hos
hvilken kärleken, tålamodet och visheten äro innerligt
införlifvade med den starka hjeltekraften, är ett
öfvertygande bevis derpå, att den heliga kraft, som lefver i
mensklighetens innersta och ensam förmår segra öfver
verlden, måste hos Honom hafva varit ovanligt stark.
Han är en factisk vederläggning af den otaliga gången
återupprepade platta meningen, att omständigheter och.
förhållanden göra menniskans character, att menniskan är
sin tids barn o. s. v. Mängden af menniskorna äro
väldet är sannt, sin tids barn, men hela deras lif, med alt
dess diktan och traktaq, är icke heller något annat än
en oupphörligt förnyad bekräftelse och färklaring af den
gamla mythen, enligt hvilken tiden sjelf uppäter sina barn,
ty förgängelsen bemägtigar sig äfven såväl deras
gerningar som dem sjelfva, och, lemnar blott stundom qvar en
dyster skugga som åtföljer deras, namn. Den menskljga,
handling åter, som skall segra öfver tiden, blifva odödlig
och genom seklerna fprtverka till befordran af
mensklighetens sanna väl, måste vara evighetens barn, foster
af den förvandling och nyfödelse, hvilken christendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
