Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det personligen framträdt ined större öfvervigt, intager
Svartz ett utmärkt rum. Jag tviflar verkligen att sedan
Sahlgrens och Ahlströmers tid, någon haft ett så
erkändt anseende derför som han. Denna borgarecharacter
kan dock genom ensidighet urarta och i stället för
gagnelig blifva verkligt förderflig. Detta sker åter
derigenom att den skattar industrien högre än culturen,
handens arbeten högre än tankens och derjemte låter
öfverväldiga sig af den vidskepelse, som tror att
rikedomen utgör hufvudsaken i ett folks verkliga lycka.
Men ifrån detta urartande var Svartz fri. Han medgaf
åt den högre culturen vördnadsfullt dess rätt, och han
skattade de arbetandes välstånd, såsom väsendtligare för
ett samhälles lycka än deras herrars och patroners
rikedom. Det torde om få Svenskar kunna sägas med så
mycken sanning som om honom , att de silfverhvita
lockar som prydde hans hjessa voro en borgarekrona, den
han vunnit på rättrådighetens och det kärleksfulla
nitets väg.
Carl Johan älskade han med ett starkt mannahjertas
hela allvar, både af tacksamhet på Norrköpings vägnar
och af vördnad för Hans hjeltecharacter och öfriga
personliga egenskaper, men framför allt af en djup
sympatin med Hans varma landsfaderliga hjerta. Han har
äfven ådagalagt denna kärlek tydligare och fullständigare
än någon annan Svensk, ty det var han, som
föranledde och hufvudsakligen genomdref uppresandet af den
minnesstod i Norrköping, hvilken är den första i sitt
slag, vårt land äger Huru han sjelf tänkte om
betydelsen af denna minnesstod har han en gång Öppet
uttalat. Han yttrade sig nämligen 1847 sålunda: "Om
vid Carl Johans död, det Svenska tänkesättet hade,
genomträngdt af vördnad och kärlek, yttrat sig på ett
både sig sjelft och det höga minnet värdigt sätt,
skulle det hafva varit både förmätet och opassande
af Norrköping, att i en provinsstad uppresa en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
