Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort, var den utmärkte konstnären, Professoren och
Kommendören af K. N. O. Bengt Erland Fogelberg. Hans
ungdom och tidigare mannaålder sammanträffade med en
magtig poetisk väckelse, som då genomgick det Svenska
tänkesättet, och hade sin grand uti den hastigt
upplågande kärleken till vår fornålder, icke allenast till dess
episkt rika sagoverld, utan äfven till dess, ehuru icke
till sköna och idealiserade former utbildade, dock djupa
och betydelserika myther. Fogelberg var ibland den
bildande konstens idkare den, som med djup värma
uppfattade den stora tanken, att åt de gamla mythernas
inre mening gifva en idealiserad och genom den plastiska
konstens magt, äfven för de yttre sinnena åskådlig
gestalt. Till trots af alla de traditionella åsigternas
reactioner deremot, är inan berättigad att kalla denna tanke
för stor. Dess utförande, om det någonsin kunde blifva
möjligt, skulle komma att inverka på culturen i en
tvåfaldig rigtning. Å ena sidan skulle den mägtigt
understödja den reflectiva betraktelsen, uti dess sökande eftefr
den mythiska verldsåskådningens verkliga och
väsendtliga innehåll, och å den andra mägtigt bidraga till den
lefvande phantasiens befrielse ifrån det traditionellas
öfvermagt. Culturens fortgående utveckling inom hvilket
af sina områden som helst, beror derpå, att menniskans
verkligt lefvande andliga kraft bemägtigar sig och med
sig införlifvar det traditionella, samt förvandlar det så,
att det återuppstår i nya gestalter; och således icke
deruti, att det traditionella med positiv magt herrskar öfver
det lefvande och gör detta till sin tjenare. Efterapning
i konstens cultur verkar såsom det traditionella
begreppsväldet i vetenskapens, qväfvande på ittvecklingskraften sjelf
och, då denna icke derigenom fullkomligt kufvas, så att
verklig tillvext och stigande fortgång ej blifva alldeles
omöjliga, blir den vanligtvis i sina yttringar upprorisk
och vidunderlig. Den Grekiska konsten utgör
skönhetens ännu oöfverträffade triumph och menniskans derige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
