Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något annat skifte af den civiliserade verldens, på krig
och förfärliga förödelser äfven annars så rika häfder, icke
kunna jetnföras. Den Europeiska continenten syntes
förvandlad till en stor Romersk circus, der flera
hundratusental af gladiatorer trädde upp emot hvarandra, af
hvilka de angripande i allmänhet icke visste något annat
om stridens ändamål än det, att mörda, eröfra och- dö
var deras pligt och deras ära. De angripne åter kände
väl att de försvarade en helig sak, men begge hade
omedelbart döden för ögonen och sade i sina hjertan till de
åskådande folkmassorna: vos moriiuri salutamus, De
angrepo hvarandra derefter med den hämndlystna
enviges-kampens hetta och mordlustens raseri. Blod flöt t
strömmar Öfver de många och vidsträckta slagfälten, som i
följd deraf beströddes icke blott med lik, utan äfven med
stympade och döende, hvilka under outsägliga marter
lågo utan hjelp, icke blott i flera dagar utan i veckor och
väntade på dödens förlossande hand*). Stora floder
hämmades i sitt lopp af de i dem utkastade likens massor, och
den i städerna sammanpackade mängden af sårade, fyll*
de luften med förruttnelsens outhärdeliga stank. Med
dödens suckar och smärtans ångestrop förenade sig
sorgens klagan till den förfärligt starka jemmerton, som
trängde fram till menniskovännens öra, och bokstafligen
motsvarade skriftens sköna ord, i anledning af de
Bethlehemitiska barnamorden: "I höjden hördes en röst, stor
klagan och mycket skrän: Rachel gråter sina barn och
vill icke låta hugsvala sig, ty det är ute med dem".
Indianerna i Amerika bevara en mythisk berättelse om
de sista mammothgdjurens förödande strid med den
öfriga naturen, då de döende djurens rosslande läten och
de sargades skrik blefvo så starka, att de hördes af den
Store Anden, som deraf förmåddes att med sina ljung*»
*) Då Fransosema på sitt återtåg ifrån Moskwa vandrade öfver
slagfältet vid liorodino, femtio dagar efter slagtnirigen, iunno de der
ännu <jvarliggande flera sårade vapenbröder, som fruktlöst tiggde oqn
hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
