Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens död försvann ifrån kriget så alldeles Hans högre
politiska syftemål, att minnet deraf nu står qvar blott
såsom en historisk hypothes. Deremot qvarblefvo till
en del de för detta ändamål gjorda partiella eröfringarne,
och då dessa således icke hade någon annan grund för
sitt bestånd, än inkräktningen sjelf, ansågo Tyskarne med
rätta dem såsorn högst skadliga ingrepp i sitt fosterlands
nationala integritet, och deras bemödande att derifrån
befria sig kan således af ingen oveldig domare ogillas
eller klandras. Men protestantismens betryggade bestånd
är för den Europeiska ctilturen en betydelserik seger,
hvars krona uti evärdliga tider sannolikt kommer att
pryda Gustaf Adolphs hufvud.
Carl Johan kämpade för Tysklands frihet emot en
fruktansvärdare och förhatligare magt än Påfveväldet, ty
en skef rigtning hos culturen, äfven då den med förtryck
återverkar på den sednares inre lif, kan för densamma
icke vara så hård och skadlig, sorn den fräckt
framträdande råa styrkan sjelf. Han kämpade i Sveriges narnn,
och gjorde det oegennyttigt, ty långt ifrån att åsyfta
någon ny inkräktning på Tysklands gebit, återgaf Han hvad
som ännii var qvar ifrån Sveriges eröfrings-period, till
återställande af Tysklands nationala organism.
Derigenom åter, att Han förenade Skandinaviens båda riken
för en gemensam bestämmelse, måste denna, så snart
engång Europas folkskrafter, genomträngda af en högre
ande, komma att åtlyda den derifrån utgående rigtningen
emot sitt eget och mensklighetens gemensamma och
verkliga mål, blifva den, att åt Tysklands innerligt djupa
culturkraft gifva ieke allenast ett mägtigt yttre skydd,
utan äfven ett starkt och lefvande praktiskt
utvecklingsorgan. Kunne vi åter hysa någon förhoppning, att de
gamla vikingarnes ättlingar någonsin skola begripa, älska
och värdera en sådan hög bestämmelse? Denna fråga
måste vi med vacklande känsla hånskjuta till framtiden.
Carl Johan åter var stark i detta hopp, ty Hans på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
