Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittnar, att den som tänker lågt om menniskor,
icke uträttar inom det menskliga lifvet något
bestående verk; det är kärleken som vinner
fruktbärande seger och icke föraktet.» Jag har
nyligen icke läst något, som på mig gjort ett så djupt in
tryck som den sublima tanke, hvilken dessa enkla ord
innehålla. Den har i sanning träffat mitt samvete, och jag
bekänner derföre nu upprigtigt, att jag verkligen föraktat
alldeles förmycket; och tillika, att det är en Christens
pligt, att tro på det menskliga och på möjligheten af dess
återställda magt, äfven då han icke ser något tecken till
dess verkliga tillvaro. Jag vill således tro på det
fördolda och derigenom försöka att återlifva mitt förlamade
hopp. Men ehuru jag erkänner denna fördragsamhetens
pligt emot personer, kan jag dock icke utsträcka den till
nedrigheten sjelf, ty sannerligen, åt lögnen, orättvisan och
fräckheten kan jag icke eftergifva en enda tum.
M. H.
Vi hafve sammanträdt till ett förbund, som har ett
af oss alla erkändt ändamål, att med from känsla bevara
vår kärlek till Carl Johans minne. Jag kan väl knappt
förmoda, det ibland oss någon finnes, på hvilken den
smädelse, som under den sednast förflutna tiden mer än
vanligt uppfyllt Norden med sina vidriga oljud, verkat
någon afkylning af denna fromhetens känsla; men om så
skulle förhålla sig, hyser jag det förtroende till hans
heder, att han frivilligt skiljer sig ifrån oss, ty vårt
förbund får icke omsluta andra än trogna, rena och starka
hjertan. Men vi, som äfven i en sådan händelse blifva
qvar, äro vi berättigade att dömma oss till fromhetens
passivitet, och kunhe vi frikänna oss ifrån skyldigheten
att göra något till framkallande af en reaction emot
denna smädelses magt? — Vare det långt ifrån mig, att
uttala någon uppmaning vare sig till mig sjelf eller andra,
att omedelbart träda i tvist med smädarenas hop, ty detta
skulle tjena till alldeles ingenting. När fördomen
fullständigt beherrskar menniskan, stelnar hennes hjerna så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
