Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar, och att derigenom bereda sin egen olycka,
och om detta skulle hända med flera, kunde faran för
Finland i allmänhet blifva stor.
Svenskarnes skyldighet emot Finland är tvåfaldig.
A ena sidan skola de öfvergifva alla förhoppningar och
önskningar att återvinna den politiska inagten der, och
framför allt kufva kitsligheten att oupphörligt yttra dem.
A den andra böra de hos sig sjelfva utveckla en sund
och stark culturcharacter, ty endast derigenom kunna de
för Finnarnes bemödande, att uppfylla sin högre
bestämmelse, blifva ett mägtigt och högt värderadt stöd. Om
åter Svenska bildningen upplöser sig i rabulism och
andra dumheter, måste den centrala ställning som Sverige
har till Nordens culturutveckling, göra att det förderf,
för hvilket det då blir utgångspunkt, måste djupt och
förlamande gripa in äfven i det Finska tänkesättet.
En Finne kan icke betrakta sitt fosterlands framtid
med någon ljusare förhoppning, utan att tro på
bildningens magt. Saknar han denna tro, måste ringheten af
landets materiella kraft göra honom förtviflad. Men så
förhåller det sig äfven med Sverige sjelft. Spänningen
emellan Sverige och Ryssland är, om man uppfattar dess
djupare och- verkliga betydelse, den emellan bildningen
och den materiella kraften. Om nu den som är kallad
att vara bildningens organ, icke tror på dennas magt, icke
vet hvad den är, icke en gång talar derom, utan
förtröstar på den materiella kraften, på den physiska styrkan,
på den råa tapperheten, hvilket allt han säger sig hafva
i öfvernaturligt mått ärft ifrån sina förfäder, affaller han
ifrån sin bestämmelse, hyllar sjelf den princip, hvilken
säges göra Ryssland så fruktadt och förhatligt för
Europa, blir hvad de classiska folken kallade barbar, och
det kan för mensklighetens sak vara likgiltigt om han i
den strid, han genom sitt skryt söker framkalla,
slutligen segrar eller faller.
Carl Johans framtidstanke är således fullständig, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
