Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler, att om ett folk icke har en minoritet, som är klokare
än mängden, måste det hafva inträdt i återgångs skiftet
af sin historia. Der pluralitetsmeningen eller allmänna
opinionen blir afgjordt segrande och mängden således
verkligt herrskande, flyr derföre hoppets genius bort
för alltid.
Ännu djupare genomgripes tänkesättet af den
hyllning, hvilken de som föra tidens talan, egna åt
tvedrägten och striden. Man har väl stundom sagt, att strid
är lifvets väsende och att frid således icke betyder
annat än död. Men detta är endast en theoretisk sats,
och consequent theoretisk utveckling utgör just icke de
nya meningarnes och deras sakförares starka sida. Men
så mycket mägtigare har denna stridens hyllning
framträdt såsom praktisk rörelsekraft. — Vår tid är fattig på
kärlek och saknar derföre enthusiasm. Tidens talemän
hafva väl oupphörligt i munnen, de heliga orden frihet,
upplysning och menniskorätt; men de fästa dervid
icke någon allvarligare och verkligt positiv mening utan
endast en negativ, i följd hvaraf de användas såsom
formler för oppositionen emot samhället, religionen och
skyldighetens fordran. Men tiden är i stället rik på hat och
dess mägtigaste rörelsekraft är fanatism. Det fanatiska
hatets föremål äro flera, men i sitt första, ännu
fortfarande, utvecklingsstadium, har det egentligen rigtat sig
emot dynastier, statsförfattningar och traditionelt bestående
lagar. Det är denna sin hittills starkaste utvecklingsform,
som det kallat för revolutionens ännu fortlefvande ande,
liberalism, republikanism o. s. v. och under dessa
benämningar har det dyrkat sig sjelft ända till ytterlighet.
Men det har äfven en vida djupare och betydelserikare
utvecklingsform, som väl ännu icke fått samma magt
öfver tänkesättet, som den förra, men som hotar att i
sinom tid förvärfva den, och detta är hatet till
mensklighetens egen idé och dess högsta uppenbarelse Christendomen
samt till sedlighetens mägtigaste skyddsanstaltei, staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
