Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen och flärden. Då åter de små staterna förgäta sin
högre bestämmelse, samt i rak strid deremot och till
trots af ringheten af sin magt, eftersträfva att blifva
eröfringsvälden, och i sina försök dertill träffas af
motgångens näpst, händer det ej sällan att tänkesättet hos
dem genomgripes af ett så djupt missnöje, att all
själslyftning, allt verkligt hopp, all manlig beslutsamhet
dödas, och i stället uppkomma veklagan öfver det
förflutnas olyckor, fruktan för framtiden, hatfullt och af
ytterligt småaktig klandersjuka genomträngdt sinnelag emot
alla dem, som på denna framtid, kunna hafva något
inflytande, tvedrägt och ett alla småsaker flitigt
efterletande sqvallerlif, med ett ord, alla de ömkligheter, som
tillhöra det af sjukdom åldrande tänkesättet hos ett folk,
som antingen aldrig ägt eller ock förlorat medvetandet
af sin verkliga bestämmelse.
Muller yttrar till sina landsmän, det Schweiziska
Edsförbundet: »Alles hat seine Zeit und Stelle in der
welt. Suche nicht mehr zu sein, sey aber nie veniger,
als zu deiner Zeit in deiner Stelle nöglich ist.« Detta
råd innehåller vishet och sanning, men för att en nation
skall kunna tillämpa det på sig och åtlyda det, måste
dess innehåll djupare uppfattas. Nationen måste
nämligen för att förstå dess egentliga mening, göra sig en
klar och bestämd föreställning om sin bestämmelse eller
om det mål, som är densamma af Försynen förelagdt.
Denna insigt kan åter icke vinnas, utan att den förutgås
af en inre befrielse ifrån det begär efter yttre magt, som
utgör folkslagens starkast bestämmande andliga kraft,
under det skifte af deras historia, som bär eller borde
bära råhetens namn. Det stora faktum, som framträder
hos verldshistorien, när man uppfattar den, såsom ett
helt, att, såsom redan är sagdt, det är de små folken,
som hvarken haft rikedom eller yttre magt, hvilka varit
den högre culturens egentliga utvecklingsorganer, visar
för den allvarlige betraktaren tydligt och klart det mål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
