Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängden af dem, hos hvilka denna träder fram så rik,
att hvarje oveldig betraktare måste erkänna den tillhöra
hjeltesagornas första ordning. Ehuru den är i rikt mått
omgifven af den förvirrande glans,, som skaldernes
sånger mången gång sprida öfver historiska händelser och
bragder, har den dock, i synnerhet sådan den framträder
hos den förnämste och, såsom det synes, både
kunskapsrike och oveldigt samvetsgranne, berättaren, Sturleson °),
en sådan prägel af historisk sanning och trovärdighet,
att det är nästan omöjligt äfven för den starkare
tviflaren, att anse dess väsendtliga innehåll för dikt.
Den märkvärdiga period i Nordens historia, som
kallas Vikingatiden, är ett minne, genomträngdt af en så
förfärlig blodglans, att den utförlige betraktaren deraf
icke allenast ej kan öfvervinna den rysning det väcker,
utan äfven genomgripes af vämjelse och trötthet. Det är
väl sagdt, och sannolikt med skäl, att Vikingabragderna
blifvit berättade egentligen af dem, som lidit af deras
sköflingar och, att således desse öfverdrifvit skildringen
af vildheten och brotten. Men man kan afpruta ganska
mycket af livad berättelserna innehålla, och det står
ändå tillräckligt qvar af ohygglighet, för att väcka häpnad
och fasa. Om man äfven skulle medgifva att egentlig
mordlust, sällan var de vilda företagens princip, är det
dock temligen tydligt, att sköfling utgjorde deras
väsende och ändamål. Man plundrade icke blott, utan man
förstörde, och detta oftast icke af hämndbegär eller af
*) Uti Sagan om Harald Hårdråde yttrar han följande
märkvärdiga ord:
»Dock äro många flera af hans berömliga gerningar här
oupptecknade, hvilket kommer dels af vår okunnighet, dels deraf, att vi
icke vilje sätta i böckerna obevittnade sagor; ty änskönt vi hafve
hört mycket mera berättas, tycke vi dock bättre vara, att man
hädanefter något tillägger, än att man skulle taga bort det som är
skrifvet.« Och denna aktningsvärda princip för historisk berättelse, tyckes
han i konungasagorna i allmänhet, hafva troget följt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
