Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagandet af denna herrliga ö ur Saracenernas händer
ådagalade, kunna icke undgå, att väcka betraktarens beundran.
Han förvärfvade äfven derigenoin titel och magt af Siciliens
Hertig. Hans son Roger den andra ärfde dem efter hans
död, och efter det han sedermera efterträdt sin slägtinge
Wilhelm Robert Guiscards sonson, i väldet öfver Apulien,
såsom det Neapolitanska området då kallades, grundlade
han icke allenast de begge Siciliernas rike, sådant det
ännu både till namn och omfång existerar, utan fick
äfven den konungatitel bekräftad och erkänd, hvilken hans
företrädare väl burit, men knappt med erkänd rätt. Hans
välde och titel qvarblef hos hans ätt under tvenne
efterträdare Wilkelm den 1 och 2. Men den sednare dog
barnlös och genom det äktenskap, som hans faster
Constanza ingått med kejsaren Henrik VI, införlifvade sig
den Normandiska konungafamiljen med Hohenstaufen»
märkvärdiga hjelteätt och gick under med den.
Ett märkvärdigt drag hos denna Normandernas
Italienska coloni är den djupa och varma kärlek hvarmed
de bevarade minnet af sin nordiska härkomst. Det var
nämligen icke blott deras närmaste fosterbygd, Normandie,
som utgjorde föremålet för denna deras
fosterlandskänslas fromma hyllning utan äfven och i ännu högre grad
deras äldsta fosterland, Norrige. Det är knappt troligt,
att någon af dem hade besökt detta deras käraste
minnens hem, utan det lefde uti deras föreställning i en så
väl af sagor och skaldeqväden, som af Norriges då
ännu särdeles bjert lysande hjelteära underhållen
idealiserad bild. Detta deras tänkesätt framträdde i synnerhet
vid ett tillfälle så uppenbart, att man har svårt att tvifla
derpå. Det var, då en af Norriges konungar, Sigurd
Jorsalafarare, på sin färd till Palsestina besökte södra
Italien. Han emottogs då af Hertigen i Apulien Roger
d. 1, icke allenast på det högtidligaste och
vördnads’fullaste sätt, utan han framträdde, såsom hans högste
länsherre och förlänade honom konungatiteln, hvilken den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
