Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om. Derföre finna vi väl hos den Engelska
nationalcharacteren ett starkare begär att förvärfva rikedom än
att åtnjuta den, en häftig och starkt passionerad kärlek
till äfventyr och bragder, begär att kämpa med ödet,
faran och stormen, lust efter eröfring och ära samt
längtan efter utvidgade kunskaper om jorden och dess folk,
och dessa drag hafva tydligen normandiskt ursprung.
Den enthusiasm för Christendomens utbredande, som
utmärker så många Engelsmän, synes mig äfven erinra om
ett tänkesätt, som i medeltiden hade uti Håkan den gode,
Olof Tryggvason och Olof den Helige, sina förnämsta
personliga utvecklingsformer. A andra sidan finna vi åter
stark kärlek till fosterjorden, varm tillgifvenhet för
sedvanans magt och för familjelifvets fordringar, aktning för
ärftliga anspråk och en inkräktningarne mildrande stor
och öfverträffande förmåga af samhällsvård, samt under
det personlighetens kraft är starkt och i mångfaldiga
former utbildad, dock djup och egoismens reactioner
oupphörligt besegrande kärlek till samhällets gemensamhet.
Dessa grunddrag åter kunna icke hafva utvecklat sig ur
den Normandiska folkscharacteren, utan hafva tydligen
Anglosachsiskt ursprung.
Den normandiska eröfringen af England, orättvis,
grym och förtryckande som den onekligt var, hade dock
genom den spänning den framkallade, och den
försoningsakt, som blef dennas följd, ett stort och för
mensklighetens framtid betydelserikt slutresultat. Om, såsom Thierry
påstår och tror att det verkligen skett, Normanderna
alldeles i grund underkufvat den anglosachsiska
folkskraften, skulle derigenom uppkommit en så förfärligt mägtig
eröfringsstat, att någon friare utveckling af verklig
civilisation, då knappt på någon punkt inom Europas
samfundslif, skulle kunnat blifva möjlig. Den förening
emellan Vestmagterna, vid hvilken man nu fäster så ljusa
förhoppningar, hade då uppkommit på eröfringsväg. Hade
åter det Anglosachsiska folkets inre utvecklingskraft icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
