Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryta understundom det hemska och blodiga mörkret.
Men detta hör till undantagen, ty den rådande
characteren bär hedendomens prägel. Till den praktiska sidan
af denna character höra åter: 1. plundringar,
röfvarebragder och till och med ändainålslösa härjningar, ty
vikingatågen fortforo så länge hedendomen räckte, och
gåfvo först sent vika för christendomens magt, och de
ansågos för oundgängliga medel för unge prinsars och
ädlingars hjelteuppfostran; 2. Mord, föröfvade af hämnd,
hat, roflystnad och begär efter välde, och dessa begingos
på de närmaste slägtingar, till och med bröder, på
flerfaldiga mer eller mindre grymma sätt, till och med
stundom genom förgiftningar. Att innebränna menniskor i
stora massor, var en vanlig, af opinionen sällan klandrad
våldsgerning; 3. Stark böjelse för laglöshet och anarchi
samt i följd deraf hat till lag och ordning tillhörde
characteren, och folket var, i följd deraf, hvad man nu för
tiden kallar frisinnadt; 4. Det ansågs äfven i kraft af
en urgammal sedvana, för att vara hvarje faders
rättighet, då han icke ansåg sig kunna underhålla sitt nyfödda
barn, att utsätta det och öfverlemna åt slumpen om
någon barmhertig menniska ville taga vård derom eller om
det utan hjelp skulle förgås. Sådan var hedendomen i
Norden; och ibland alla nordens män i de 10:de och
ll:te seklerna var det knappt någon, som så djupt insåg
den både förnedrande och förderfliga magt hedendomen
utöfvade öfver tänkesättet och nödvändigheten att befria
folket derifrån, som trenne hvarandra, ehuru icke
omedelbart, efterträdande hjeltekonungar i Norrige. Men de
valde för detta stora mål olika vägar.
Erik Blodöxe emottog riket efter sin fader Harald,
men af hans personliga goda egenskaper ärfde han icke
några andra än skönheten och tapperheten. För öfrigt
var han rofgirig, snål, pligtförgäten, grym och mordisk.
Han hade måhända kunnat blifva något bättre, om han
icke blifvit gift med ett af dessa vidunder, som under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
