Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men såsom sjelfrådande politisk magt, synes deras
förbund icke mera till. Det var således Svenskar och
Norrmän, hvilka livar ifrån sitt håll besegrade denna den
nordiska civilisationens fiende, men Danmark var i begge
anfallskrigen hans bundsförvandt. Att i slaget i
Hjorungavaag det icke egentligen var Håkan sjelf, utan hans son
Erik Jarl, som bestämde utgången till Norrmännens
fördel, bör ihågkommas, emedan å ena sidan den sednare
var en utmärkt personlighet och förtjent att bevaras
ibland Norriges ädlaste hjeltenamn, hvaremot om den
sednares ytterliga hedendom och deraf beroende
vanvettiga grymhet sagorna just ifrån detta slag bevara ett
högst vidrigt och afskyvärdt minne.
Af de hjeltar, hvilkas minnen bevaras så väl i
skaldernas sånger, som i sagor och verkligt historiska
berättelser, är det knappt någon, som så fullständigt träder
fram i taflans förgrund, som Olof Tryggwason. Ifrån
hans födelse till hans försvinnande ifrån slaget vid
Svolder, är hans lif utmärkt af äfventyr och omgifvet af faror.
Ifrån sitt 10:de år utvecklade han den personliga kraft,
som sedermera under hela hans lif ända till den tragiska
slutakten, gaf honom framgång i alla företag. Han vann
denna framgång icke blott genom sitt mod, sin styrka
och sin handlingskraft, utan äfven genom sin skönhet och
den ovanligt underbara magt, han utöfvade öfver nästan
alla dem, som komrao till honom i ett närmare
förhållande. Den personliga tillgifvenhet, hvarmed så många
omfattade honom både under hans lefnad och efter hans
död, var af så ovanlig art, att flera minnen deraf, ehuru
åtta och ett hälft århundraden förflutit sedan hans död,
ännu lefva qvar och svårligen kunna undgå, att väcka
den menskligtsinnades deltagande. Han kastade sig,
sedan uti hans sista strid slaget var förloradt, i sjön för
att undgå fångenskap, och hans lik blef sedermera icke
återfunnet. Detta gaf anledning åt många Norrmän, att
trösta sig med flerfaldiga sagor om att han ännu lefde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
