Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga fiender. Detta var ibland andra, i synnerhet
händelsen med Kaef Arnesson, som sedan i slaget vid
Stiklestad anförde den emot Olof kämpande bondehären och
Thorer Hund, som i samma slag blef hans egentlige
baneman. Dessutom var den tappre och mägtige Erling
Skjalgson under hela Olofs regeringstid af honom oberoende
och i den sednare delen deraf Danske konungens vasall.
Einar Tambaskelver förlikte sig väl med konungen, efter
det han fann sig föranlåten att återvända ifrån Sverige,
men undergifv enheten var dock endast låtsad, vänskapen
ljum och, när striden omsider uppstod, undvek han att
deltaga deri. Olofs ställning var således osäker och
hans rike led af inre, hemligt tilltagande, söndringar.
Hans sätt att införa christendomen var väl, i synnerhet
i sin början, af samma art som Olof Tryggwasons, ty i
likhet med denne, använde han både våld och bedrägeri.
Men hans nit stadnade icke vid första omvändelsen utan
han vakade äfven allvarligt deröfver, att den nya
bekännelsen icke allenast blef med trohet vidhållen i
gudstjenst och kyrkobruk, utan äfven verkade till förädling
af tänkesättet och till förbättring af seder och
lefnadssätt. Derjemte befordrade han genom ordets predikan
och undervisning kunskap och insigt uti den nya
lärans innehåll, ehuru detta kunde ske endast ytligt och
ofullständigt. Att ett djupt missnöje måste hafva
utspridt sig ibland många af dem, som hufvudsakligen
blifvit genom ett våldsamt tvång omvände, kan tagas för
afgjordt, ehuru det till en tid icke vågade visa sig.
Men Olof fick äfven en utländsk fiende, som blef
vådlig, egentligen genom söndringarne inom det Norska folket
sjelft, och denne var, Danaväldets framgångsrikaste eröfrare
Knut den mägtige. Under hans frånvaro på en
pilgrimsresa till Rom, hade Olof i förening med sin svåger
Anund Jakob i Sverige, försökt att genom ett angrepp
på Danmark, stäcka Danaväldets alltmer tillvexande
eröfringsmagt, men detta krigståg misslyckades och Knuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
