Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spridde sig ut öfver Norden, slöto sig till hjeltarne,
isynnerhet konungarne, och blefvo icke blott deras smickrare
och skalder, utan äfven ofta deras verkliga vänner. Denna
innerliga och ej sällan verkligt broderliga förening
emellan hjelten och skalden, genom hvilken handlingskraften
hos den förre så mägtigt eldades och stärktes, är ett af
de många fakta, som intyga den poetiska eller idealiska
verldsåskådningens magt äfven inom handlingens verld.
Det särdeles märkvärdiga uti detta faktum är att de flesta
skalderna voro födde Isländare. Någre få voro väl
in-födde Norrmän, och så förhöll det sig med Eivind
Skaldaspiller, men han hade tillbringat sin ungdom på Island.
Att en och annan Norrman, Svensk eller Dansk sökte
vinna färdighet i denna episka skaldekonst är troligt och
så var det händelsen med Harald Hårdråde sjelf, men
den var hos dem i allmänhet blott imitation, hvaremot
hos Isländarne, ehuru äfven de hade sin technik och
sina traditionella methoder, den i hufvudsaken var
ursprunglig och omedelbar skaldeingifvelse. Den
skaldekonst, som sedermera i det 13:de seklet hos Nordens
folk utträngde den Isländska, var af annan art och hade
såsom det synes, Tyskt ursprung. Vid samma tid, som
den Isländska poesien blef tillbakaträngd af den
Germa-niska, aftynade den sjelf och öfvergick till de
märkvärdiga sagoberättelser, som innehålla Nordens
forntidshistoria, och af hvilka Sturlesons väl åtnjuta äran att
vara de förnämsta, men dock icke voro de enda, utan
tvertom är Isländska literaturen för denna tid på sådana
berättelser rik. Men sedermera försvann äfven denna
literatur och Island nedsjönk till den förfärligt stora ruin,
som det nu är, ofruktbar så väl i andligt som lekamligt
afseende, utan positiv betydelse så väl inom literaturens,
som inom politikens och handelns områden. Man synes
icke kunna härleda detta märkvärdiga faktum, såväl den
poetiska blomstringsperioden, som den frukt af historisk
forskning, hvilken följde derpå, och det nuvarande djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
