Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 NAR JOSEF SKtîLLË JN PA GYMNASIUM.
Det där ordet »nedre» sårade allt litet moderns
stolthet, men far förklarade saken, och så blef till
och med hon nöjd, och en mor, som är nöjd med
den klass, i hvilken hennes son skall sättas, det
är en ovanlig företeelse.
Nu skulle då färden anträdas; far skulle själf
följa med; han kunde ju passa på tillfället och
uppvakta biskopen på samma gång, och det kunde
då aldrig skada. Mor önskade också följa med
för att se hur hennes gosse skulle få det, och så
blef resan besluten.
Naturligtvis måste man göra afskedsvisiter,
först hos grefven och brukspatronen och så hos
alla de öfriga grannarna.
Härvid träffade Josef brukspatronens brorson,
just en blifvande skolkamrat. Då de båda ynglin-
garna blifvit presenterade för hvarandra, slog bruks-
patronens unge släkting sig helt bekvämt ned i en
länstol, lade det ena benet i kors öfver det andra
och betraktade nyfiket den blifvande skolkamraten,
som satt sig ytterst på en stol och med nedslagna
ögon tummade och tummade på mössan.
»Det är bäst gossarna gå ned i trädgården
och göra bekantskap med hvarandra och med äppel-
karten,» sade efter en stund brukspatronen.
»Ja, kom, så gå vi ut i trädgården, » sade
brorsonen och tog Josef under armen.
Då de hunnit ut ur rummet, började han:
Jaså, vi två ska’ bli kamrater i Skara. Hva’
heter du?»
»Josef.»
»Josef, de’ va’ mig ett kostefikt namn ; jag
skulle aldrig förlåtit pappa och mamma, om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
