Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROLLAD. 35
fanns det tillräckligt med fattigmans barn vid bruket,
utan att man behöft hämta från Stockholm någon
att se efter lilla Ingrid.
Kort därefter öfvertog fader Bengt ett af de
större torpen under bruket, köpte kreatur och in-
ventarier, och då började man tala om, att han
vunnit på lotteri, men en af bruksbokhållarna, som
tillika tjänstgjorde som postmästare, förklarade
med bestämdhet, att han i så fall skulle vetat
om det.
Då hviskades om funna skatter, men det kunde
ingen bevisa, och så tystnade äfven det talet, sedan
det likt ett mångdubbladt eko gått från mun till mun.
Slutligen uppstod ett nytt rykte, att den lille
sjuårige gossen var ett förklädt rikemansbarn, som
fader Bengt mot en större summa penningar åtagit
sig. När detta rykte nådde Bengts öron, blef han
så ond, att han lofvade slå armar och ben af den,
som först kommit upp med sådana dumheter, men
det var ej så lätt att få reda på, hvarifrån ett så
dåraktigt tal kommit. Det är med ryktet som
med stormen, man vet hvar den far fram, men
hvar den först börjat, det vet ingen.
Och ej heller var det väl någon sanning i
detta rykte, ty Sven gick där lika enkelt klädd som
de andra arbetarnas barn, och när man sökte fråga
ut honom, svarade han endast, att far och mor
voro döda, och att han vistats hos en elak »moster»,
och till henne ville han aldrig mer komma, det
hade han då klart för sig.
Och så hade man vant sig vid att se gossen.
Först vårdade han den lilla Ingrid så som en äldre
bror eller snarare en äldre syster skulle hafva gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
