Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROLLAD. 79
Det stillasittande, sysslolösa lifvet hade ej varit
nyttigt för henne, och trots de granna kläderna
hade sorg och bekymmer trängt sig in i hennes
hjärta.
Hon var ej älskad längre. Hon visste det,
ehuru ingen ännu direkt sagt henne det. Hon
visste det, och hon vågade ej klaga, ty älskade
väl hon sin man? Hade hon väl ens någonsin
älskat honom? Var det väl af kärlek hon blifvit
hans hustru? Ja, det var af kärlek, men af kärlek
till hans granna hem, hans höga ställning i sam-
hället, af kärlek till grannlåt och lyx. Hade hon
väl nu rättighet att klaga? Och när de så sutto
tillsammans, hvad skulle de väl då tala om? De
hade så litet gemensamt, blott ett grant bo och
ett stackars litet barn, i hvars mun deras namn
förenades till ett: »mam, mam, pap, pap!»
Med hvarje dag blef förhållandet mellan dem
allt kallare och kallare och måltiderna allt tystare
och tystare; det var det lugn, som föregår stor-
men.
En dag bröt slutligen ovädret löst. Det blef
en häftig strid; bittra ord föllo på ömse sidor, ord,
lättare ätt uttala än att sedan glömma, förebråelser,
hårda tillvitelser och slutligen tårar.
Var det då hennes skull, att hon var obildad,
att hennes skönhet förgått, att hon ej längre var
lika smärt som förr? *
Ja, det var hennes skull, ty hon hade narrat
honom att gifta sig med henne, med en torpar-
dotter. Lyckligtvis kunde han dock ännu bli fri
och hon med, de kunde skiljas.
»Skiljas! »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
