Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROLLAD. 83
»Om du hållit af mig, skulle du ej nu vara
så sträng och hård. »
Han såg på henne, och hans stora, mörka
ögon uttryckte allt utom stränghet och hårdhet.
»Du har då ej förlåtit mig ännu,» fortfor Ing-
rid. »Säg åtminstone, att du förlåter mig.»
Hon fattade hans andra hand och höll dem
nu båda i sina.
»Hvad har jag att förlåta dig?»
Hvad han hade att förlåta henne? Hade hon
inte brutit mot honom, då hon med hjärtat upp-
fylldt af kärlek till honom låtit fåfängan förleda sig
till att bli en annans hustru, bröt hon inte mot
honom nu, då hon, en annans hustru, mor till en
annans barn, erkände för sig själf, att här inför
henne stod den man, hvars hustru hon bort blifva,
den man, som bort vara hennes barns far. Och
nu var hon här i hans hem, stod där inför honom
för sista gången i lifvet, ty aldrig, det kände hon,
aldrig skulle hon mera våga beträda hans tröskel,
aldrig skulle de båda träffas mer såsom nu.
Öfverväldigad af stridande känslor, af länge
kufvad . kärlek, af sorg öfver förspilld lycka och
kanske äfven af tacksamhet mot den man, som i
detta ögonblick ej missbrukade hennes svaghet,
tryckte Ingrid hårdt hans båda händer.
»Säg mig,» hviskade hon nästan omedvetet,
»säg mig, att du förlåtit det förflutna.»
»Ja. »
»Och det närvarande, Sven, säg, att du förlåter
det närvarande.»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
