Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROLLAD. 85
Många år hafva förgått sedan dess.
Ingrid har åter blifvit en verksam kvinna,
som lefver uteslutande för sitt hem och sitt barn,
den lilla Ella, som nu är en stor, älsklig flicka,
men som ännu ej anar den köld, som råder mel-
lan föräldrarna, mellan hvilka hon är enda för-
eningslänken.
Skall den dag väl komma, då hon skall närma
dessa vidt skilda hjärtan, då hon skall förena dem
i en känsla ädlare än den, som i ungdomen för-
enat dem, kärleken till plikt och själfförsakelse?
Den lilla kojan i skogen är ännu mer förfallen
än förut, men icke desto mindre hedras den ofta
med besök af lilla Ella.
Vid dessa tillfällen tjusas hennes ungdomliga
sinne af sagor om troll och skogsalfer, eller också
smekes hennes öra af tonerna från Svens fiol, som
ännu ljuder såsom fordom vid midsommarsdansen
i den lilla ladan vid bruksgården.
»Hvem har lärt dig att spela så?» frågar Ella
undrande.
»Folket påstår, att det är Näcken,» svarar
Sven leende.
»Men då är ju du förtrollad, Sven.»
»Förtrollad,» upprepar Sven och hans vanligen
så glada ansiktsuttryck fördystras, och de stora,
svarta ögonen tyckas blicka långt bort i rymden.
»Nej, Ella, jag har aldrig varit förtrollad, men se
väl till, att lilla Ella själf ej må bli det.»
När så lilla Ella hemkommer, omtalar hon för
modern, hvad Sven sagt, hur vackert han spelat,
och berättar de egendomliga sagor hon hört. Och
modern lyssnar, under det arbetet hvilar och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
