Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 DE GAMLA EKARNA.
dagsafton återvände han dit upp på de kala grå
bergen och till den lilla låga stugan, som varit
hans barndomshem.
Först trodde han sig vid alla önskningars mål,
men snart hägrade detta åter på afstånd. Det
delvis sysslolösa Iif han förde tillfredsställde honom
ej; hans lifliga sinne, hans med hvarje dag ökade
krafter fordrade ett mera verksamt lif, och när
han inte fick arbeta sig trött, drömde han sig trött,
där han låg under den stora eken.
Hvad han drömde, ja, det visste han inte rätt,
men att det var om guld och gröna skogar, om
land och sjö, det visste han, och antingen han
drömde med öppna eller slutna ögon, var det allt-
jämt samma tafla han såg framför sig, Ängen med
dess frodiga ägor.
Hur långsamt tiden än tycktes gå för Garl-
Erik, blef det dock snart slut på enformigheten ; ett
nytt, friskare lif började för honom, sedan han
stigit i graderna från vallhjon till dräng och bör-
jat deltaga i alla de olika arbeten, som medfölja
landtbruket. Nu föreföll ej längre tiden lång, tvärt
om ville dagen aldrig räcka till för Carl-Erik, vare
sig han gick i arbetet med de andra drängarne
eller han satt och pratade bort sin söndagsefter-
middag hos den gamle skogvaktaren i stället för
att liksom de öfriga drängarne ligga och sofva i
drängkammaren eller fördrifva tiden med kortspel.
Den gamle skogvaktaren och han talade om
hvarjehanda, under det de sutto tillsammans inne
i stugan, där Anna gick och sysslade med ett
eller annat för att hjälpa far, då hon på några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
