Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 DE GAMLA EKARNA.
>Ja, men hypotekslånet och sparbankslånet
kan få kvarstå. »
»Är patron nöjd, om jag inom året skaffar
köpare till gården?»
»Ja, det vore jag visst.»
»Men det är med det villkor, att ingen under
tiden får röra ett hufvudhår på mina ekar, ja, och
inte på den andra skogen heller. »
»Nej, det förstås.»
»Ja, då ska’ jag väl bju’ te.»
När den gamle skogvaktaren kom hem, satte
han sig att prenta ihop ett href till Carl-Erik. Det
var ett torrt, men innehållsrikt bref, en förfrågan
om Carl-Erik ville slå sig tillsammans med Anna
och honom och köpa Ängen, dock med villkor
att ekarna skulle skonas. Anna hade redan förut
sitt bref i ordning, det var mindre torrt, men inte
mindre innehållsrikt. Hon skref, att hon hoppades,
att detta var sista brefvet hon behöfde skrifva, och
att han nu skulle återvända hem och dela ljuft
och Iedt med sin trogna Anna.
Svaret dröjde ej länge, och en tid därefter in-
trädde en afton en reslig ung man i skogvaktarens
låga stuga.
»Nej, se Carl-Erik,» sade skogvaktaren, där
han satt vid ena bordsändan och stoppade sin
pipa, förutan hvilken man nu mera sällan såg
honom.
Vid Carl-Eriks inträde stod Anna vid spisen,
hon skyndade ej emot honom, hon hade ej kraft
därtill, utan måste stödja sig mot muren, så öfver-
väldigande var lyckan att återse den älskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
